Prognos för Ekonomiskt Oberoende

Med ekonomiskt oberoende så menar jag fri från ekonomiska bekymmer som t.ex. sjukskrivning eller arbetslöshet. Jag vill befria mig från att jag måste sälja min tid till en arbetsgivare för att försörja mitt leverne.

Om vi bortser från att jag blev utbränd så tycker jag om mitt jobb. Jag tycker mitt jobb är kul, kanske lite för kul. Men när jag blev sjuk och inte längre kunde arbeta och blev beroende av sjukpenning så kändes det inte bra. Det känns inte bra att vara beroende av sitt jobb. Vi hade dessutom nyligen tagit ett bolån och flickvännen studerar så då jobbade ingen i hushållet. Det slog mig att jag kanske inte kommer kunna jobba 100% igen, även om det är det jag hoppas. På nyheterna och i debatter talas det mycket om att vi måste ha mer tillväxt och vi måste skjuta på pensionen och jobba tills vi blir äldre för vi har en åldrande befolkning etc. Då kände jag att jag kanske varken vill eller kommer orka det.

Eller måste vi? Istället för att gå i pension vid 70, kan vi konsumera mindre, spara pengar och gå i pension vid 65? eller kanske t.o.m. 60? Eller varför inte 50? 40? Vem vet var gränsen går? Varför måste vi ha så mycket tillväxt? Kan vi inte lära oss att leva på mindre och samtidigt vara lyckliga?

Jag har ofta tänkt att min egna tid är väldigt dyrbar och jag brukade äta ute minst en gång om dagen för att jag inte orkade laga mat och vi diskuterade även att hyra städhjälp. Vad jag inte tänkte på var att varje gång jag köper något så kostar det tid, eftersom jag sålt min tid för att tjäna de pengarna. Det här är något jag tror vi ofta glömmer av och speciellt eftersom de flesta anställningar idag är 40 timmar i veckan. Det finns oftast inte ens på kartan att någon skulle säga:

“Jag vill bara jobba 30 timmar, går det bra?”

Så när vi köper den där chokladbiten, äter ute, anlitar städhjälp, köper en fin bil eller en dyr bostad, då byter vi bort valet att jobba mindre och att gå i pension tidigare. När jag tänker efter vad jag värderar så är det ganska uppenbart att för mig är frihet och tidig pension viktigare än prylar.

Om jag t.ex. kan avstå från någonting från 20 års ålder och därmed spara 1000kr varje månad, så skulle det utan ränta eller utdelning bli 540.000 kr när jag är 65 år.

Om vi antar en årlig ränta med 3% efter skatt skulle resultatet bli 920.605 kr vilket är 184 121kr varje år (netto) från 65 till 70 års ålder, vilket inte är jättemycket men borde räcka för att försörja en person. Helt plötsligt känns det som jag har ett val.

Men det här var bara ett litet räkneexempel och jag tror jag kan göra bättre än så. I nästa inlägg redogör jag för min strategi att bli ekonomiskt oberoende.

Vad är viktigast för dig? Konsumtion, fritid eller tidig pension? Jag är nyfiken på hur du tänker så lämna gärna ditt svar nedan och en kommentar om du vill.